 |
RAFFAELLA ÄR ett slags vårdande och en tro på vänskap. Det finns ingen mening i att vara rädd. Hellre blunda och tänka på något annat. Drömmens handstil är inte mindre sann än den vakna tidens handstil, bara lite annorlunda. Vi var i en främmande stad. Där fanns spårvagnar från innan någon av oss var född. Trafiken och fabrikerna i förorterna hade sotat ner allt – hyreshus, kullerstensgator, människornas kläder och ansikten. Ingenting var fint och allt var så vackert. Vi gick i gränder, i stadens historiska centrum. Någon av oss sa "livet handlar om att göra en höna av en fjäder". |
|